Barn hindras från att vittna om våld

DN tar idag upp ett problem som Rädda Barnen länge har belyst – barn som bevittnar våld kan bli stoppade av den vårdnadshavare som misstänks ha utövat våldet från att få vittna i domstol om vad barnet sett och hört. Detta är ett stort problem ur många synvinklar.

Framförallt vill Rädda Barnen betona det utsatthet ett barn befinner sig när de som står en allra närmast och ska fungera som förebilder och ge trygghet och skydd begår allvarliga handlingar mot varandra.

Det handlar om att barn som bevittnar våld i hemmet inte i formell straffrättslig mening ses som brottsoffer och dels den psykiska skada dessa barn kan komma att få av att ha sett sin förälder eller sitt syskon bli misshandlad inte fullt ut erkänns. Barnet ses dock civilrättsligt som brottsoffer, med möjlighet att få brottskadeersättning. Denna lösning har dock många problem. Barnet uppmärksammas inte i tillräckligt hög utsträckning. Poliser som kommer till brottsplatsen missar ibland att tänka in och utgå från barnet vilket minskar barnets möjlighet att få ut brottsskadeersättning. Det finns även andra hinder när det gäller att få ut ersättningen som betalas ut av Brottsoffermyndigheten.

I vissa fall betraktas barnen som vittnen och blir då hörda om händelsen. I det sammanhanget är det viktigt att inte missa att undersöka om våld även riktats direkt mot barnet, vilket innebär att barnet också är målsägande enligt gällande lagstiftning.

Rädda Barnen anser att den modell som finns idag med möjlighet till brottsskadeersättning inte visat sig vara tillräcklig för att tillgodose barns behov av rättsskydd och upprättelse i en juridisk mening. Därför anser vi att dessa barn också måste göras till brottsoffer i en straffrättslig mening, dvs. målsägande med rätt till personligt ombud och skadestånd.

En annan viktig aspekt är fastställande av bevis i fall som rör våld i hemmet. Ofta handlar det i dessa fall om att ord står mot ord och att stödbevisning är svår att finna. Om ett barn som sett sin förälder eller sitt syskon bli misshandlat, är villigt att berätta om detta på sitt eget sätt, så är det väldigt viktigt, för såväl barnet som polisutredningen, att barnet får göra det och att detta vittnesmål får användas i rättegången.

Rädda Barnen anser att det är väldigt viktigt att det fortsatt ska vara en valmöjlighet för anhöriga att vittna eller ej. När det gäller barn är detta extra viktigt. För ett barn som bevittnat våld i hemmet, kan det vara oerhört viktigt att få berätta och få känna att man blir trodd och att det barnet berättar har betydelse.

Men möjligheten att kunna säga nej till att vittna är lika viktig. Om man blir stoppad av sin egen förälder, kan det ses som ytterligare ett övergrepp, liksom det kan vara att bli tvingad. Det är därför det är mycket viktigt att barnet får ett eget ombud, som ska ha barnets bästa som sin främsta måttstock och säkerställa att allt som sker så långt någonsin möjligt gör bedömningen utifrån barnkunskap generellt, samt specifik kunskap om det enskilda barnets situation. Ombudet måste ha ordentliga kunskaper om barns rättigheter och hur barn som bevittnat våld agerar. Det är ombudet som, efter konsultationer med barnet, får besluta om barnet ska vittna eller inte. Då ska ombudet ha gett barnet information om såväl möjligheterna att berätta om sina upplevelser, som vad det kan innebära om vittnesmålet används i en rättegång.

Med utgångspunkt från detta kräver Rädda Barnen att barn som bevittnat våld mot en närstående ska betraktas som målsägande och omfattas av samma rättsskydd som barn som själva blivit utsatta för direkt misshandel.

Läs mer i DN.