Ge inte flyktingnotan till världens fattiga

Statsminister Stefan Löfven höll sitt sommartal i söndags. Han lade stor vikt vid att ordning och reda skulle gälla i svenskt flyktingmottagande. Nu i veckan förhandlar regeringen om sin budget för 2016 tillsammans med Vänsterpartiet. Trots statsministerns tal om ordning och reda så kommer återigen stora delar av finansieringen av det svenska flyktingmottagandet tas från biståndsbudgeten. Inget land gör större avräkningar än Sverige.

I dag används 25 procent av biståndsbudgeten. Samtidigt vill regeringen motverka fattigdom och kriser som leder till att människor flyr. Att då lägga var fjärde biståndskrona på flyktingmottagande är både kontraproduktivt och kortsiktigt.

Nuvarande regering har precis som den tidigare alliansregeringen konsekvent gjort avräkningar från biståndsbudgeten. Trots att Miljöpartiet var högljudda kritiker av detta i opposition. Argumenten var då att man inte bör ställa utsatta grupper mot varandra. En hållning som uppenbarligen inte gäller i regeringsställning. Att göra denna typ av agerande till praxis i svensk politik är oroväckande.
Anledningarna till varför människor väljer att fly är väldokumenterade. Krig, sjukdomar, naturkatastrofer samt brist på arbete, social trygghet och mänskliga rättigheter gör att människor känner sig tvingade att fly. Inom just de här områdena spelar biståndet en viktig roll för att förbättra situationen för hundratusentals människor. När det svenska biståndet urholkas minskar dess möjlighet att både kortsiktigt men framförallt långsiktigt förbättra situationen för människor som lever i fattigdom och kris.

Det bör vara en självklarhet för varje land som vill leva upp till idealen om mänskliga rättigheter att hjälpa dem som drabbas av krig och katastrofer genom ett generöst flyktingmottagande. Men det är inte rimligt att låta världens fattiga betala notan. Som fördelningen ser ut i dag är alltså Sverige självt det land som tar emot den största delen av det svenska biståndet.
2013 gick till exempel mer biståndspengar till Västra Götalands län än till fattigdomsbekämpning i Mocambique. Dessa pengar hade kunnat göra stor nytta i arbetet mot ohälsa, barns rätt till skolgång, tillgång till rent vatten och så vidare. Enligt organisationen Concord har Sveriges nettobistånd minskat med 1,1 miljard sedan 2006 på grund av avräkningarna. Vilket också leder till att Sverige missar målet där 1 procent av bruttonationalinkomsten ska gå till bistånd.

Tyskland som är den största mottagaren av människor på flykt i Europa har valt en annan väg. Där går bara omkring 1 procent av biståndsbudgeten till flyktingmottagande. Med andra ord är den svenska regeringens hållning inte något av naturen givet. Vi får heller aldrig glömma att asylrätten är en mänsklig rättighet. Människor i behov av stöd och skydd ska få det. Men inte på biståndets bekostnad.
Den svenska regeringen hänvisar, i likhet med allianspartierna, till OECD:s regler om vad som får räknas till bistånd. Men det argumentet är otillräckligt. Inte minst sedan OECD sedan 1980-talet velat ta bort möjligheten att räkna flyktingmottagande som bistånd, men några enstaka länder, däribland Sverige hela tiden motsatt sig en sådan utveckling.
Sverige har också fått kritik från OECD:s biståndskommitté som pekat på det motsägelsefulla i att ta från biståndet som kan minska människor behov att fly till att finansiera flyktingmottagandet.
Men än är det inte för sent. I budgetförhandlingarna som just nu pågår kan statsministern göra verklighet av att skapa ”ordning och reda” i det svenska mottagandet, utan att för den delen tumma på viktiga biståndssatsningar. Biståndsministern Isabella Lövin har också möjlighet att stå upp för Miljöpartiets tidigare ställningstagande om att inte ställa utsatta människor mot varandra.
Biståndet är en viktig förutsättning för att långsiktigt förbättra människors levnadsvillkor och att inte behöva fly i desperation. Om regeringen menar allvar med sitt förebyggande arbete måste avskrivningarna få ett slut.

Elisabeth Dahlin, Generalsekreterare Rädda Barnen
Niclas Lindgren, Direktor PMU
Bo Forsberg, Generalsekreterare Diakonia
Kristina Henschen, Chef Union to Union (tidigare LO-TCO Biståndsnämnd)

Publicerad på Aftonbladet Debatt 150821