Nu är det dags att gå från ord till handling

Fram med bostäder, gode män, psykologer – och mod.

Just nu är det inte främlingsrädsla som dominerar i Sverige utan nu är det medmänsklighet och solidaritet som tagit över runt köksborden, på arbetsplatserna och i diskussionerna på social medier.

För alla oss som arbetar med att hjälpa människor på flykt finns det bara en sak att säga: Äntligen!

De senaste dagarna har vi sett ett uppvaknande hos svenska folket. Hos oss på Rädda Barnen har telefonerna gått varma. Från Kalix till Lund ringer och mejlar människor och vill hjälpa till. Från fotbollsläktarna till styrelserummen kommer löften om att skänka tid och pengar. I övriga Europa ser vi också demonstrationer och spontana solidaritetsyttringar gentemot flyende människor.

Men det här får inte bli en dagslända. Nu handlar det om att kanalisera engagemanget till praktisk handling.

Vi som tillhör det svenska civilsamhället har en stolt tradition att förvalta. Efter de båda världskrigen såg Rädda Barnen till att hjälpa Europas krigsdrabbade flyktingbarn. Vi såg som vårt uppdrag att påminna världen om att barn alltid är barn.

Det finns ingen ursäkt för att låta våra allra minsta svälta, eller som i dag drunkna på Medelhavet. Precis som Rädda Barnens förste ordförande Ellen Palmstierna uttryckte det: Nöden känner inga gränser.

Vi står nu inför en liknande utmaning. Vi finns med hela vägen. På plats i Syrien och i flyktinglägren i grannländerna, på Lampedusa, i den grekiska övärlden, på Balkan och sist men inte minst i hela Sverige med lokalföreningar och aktiva medlemmar.

Vi behöver skapa ett folkligt tryck för att våra politiker ska agera. EU måste lösa dagens flyktingsituation, gemensamt och solidariskt. Människor som flyr för sina liv med bara kläderna de har på kroppen ska inte mötas av tårgas, taggtråd och kravallpolis. Lagliga och säkra vägar till Europa måste bli verklighet.

I skrivande stund har nästan 84 000 skrivit under vårt upprop om att inget barn ska dö på Medelhavet. Min förhoppning är att vi den närmsta veckan ska kunna fördubbla den siffran och visa såväl svenska som europeiska politiker att det inte är populisterna som har tolkningsföreträdet. Det finns en motkraft.

I Sverige har vi så mycket att vara stolta över. Vi har värnat vår öppenhet mot människor som flyr undan bomber, hot och terror. Men fortfarande finns det många kommuner som inte tar sin del av ansvaret.

Det finns ett skriande behov av lämpliga bostäder men också av godemän och familjehem för ensamkommande. Asylboenden behöver barnanpassas. Psykologer och kuratorer behövs för att hjälpa barn som brottas med trauman från hemlandet men också från själva flykten. Allt detta kommer kräva tid, resurser, mod och en stor portion medmänsklighet.

När vi i framtiden tittar tillbaka på den här tiden hoppas jag att vi kan säga att det var nu det vände. Det var nu vi stod upp för människovärdet. Det var nu främlingsfientligheten och rädslan övervanns av medmänsklighet och solidaritet.

Det finns ett enormt engagemang hos svenska folket. Låt oss använda den kraften till att ta tag i de utmaningar vi står inför. Var inte rädda. Var modiga. Tillsammans kan vi göra skillnad. Steg för steg. Människa för människa.

- Elisabeth Dahlin, Rädda Barnens generalsekreterare

Publicerad på Aftonbladet 2015-09-04