Vi vill ha våra orädda politiker tillbaka

I september 2015 för mindre än 10 månader sedan så talade jag på samma scen som bland andra kulturministern och statsministern under parollen "Refugees welcome". Statsministern talade sig då varm för den svenska solidariteten. Han talade om ett Europa som inte byggde murar. Mycket har hänt sedan dess.

Regeringen har på mindre en ett år gått från att stå upp den humana flyktingpolitiken till att begrava den samma. Sverige tillhör nu EU:s migrationspolitiska bottenskikt. Den nya politiken kommer drabba barn på flykt hårdast. Vi behöver våra orädda politiker tillbaka.

I länder i krig eller kris världen över rycks barn upp från rötterna. Barn tvingas lämna det enda hem man känner till. Innan regeringens nya politik röstades igenom kunde barn på flykt som kom till Sverige andas ut. Här fick man möjligheten att känna sig trygg. Här kunde man återförenas med sina föräldrar och inte oroas över att utvisas. Barn kunde börja i skolan, hitta nya vänner och starta om den barndom som hade satts på paus.

I och med den nya asyllagen så kommer oron att öka. Den psykosociala hälsan bland barn på flykt riskerar att försämras. Tryggheten blir till osäkerhet.

Regeringen står numera för paradoxernas politik. Å ena sidan vill regeringen utreda möjligheter till lagliga vägar till Europa. Å andra sidan vill regeringen begränsa möjligheten till familjeåterförening kraftigt, en av de få lagliga vägar som finns i dag. Å ena sidan vill regeringen göra Barnkonventionen till lag, å andra sidan lägger regeringen fram förslag till lagstiftning som bryter mot just barnkonventionen. Regeringen hade kunnat välja en annan väg. De hade kunnat stå upp för en human asylpolitik. Visat att den svenska solidariteten står stark mot främlingsfientliga opinioner.

Kravet på att Sverige inte ska splittra barnfamiljer negligerades. Den nya asyllagstiftningen som röstades igenom av riksdagen för ett par veckor sedan hade på förhand sågats av samtliga remissinstanser i en av historiens mest lomhörda parlamentariska omröstningar. Lagstiftningen markerar slutet på den största förskjutningen i svensk politik på många år.

Talen från i höstas, från såväl regeringsföreträdare som stora delar av oppositionen är glömda, gömda, raderade ur historien med ett enkelt pennstreck.

Asylrätten och de mänskliga rättigheterna åsidosätts när politiker över hela kontinenten räds en nationalistisk opinion som gör allt för att förtala människor på flykt.

Vi inom Rädda Barnen med våra 75 000 medlemmar bakom oss levde i tron att vi i Sverige hade orädda politiker med integritet som står emot protektionismens framfart och håller fast vid de mänskliga rättigheterna. Orädda politiker som sätter barnens bästa i främsta rummet.
Sällan har så många haft så fel om så mycket så snabbt som när vi gjorde den bedömningen.

För oss som finns på plats i Syrien, i dess grannländer, längs flyktvägarna och i Sverige är det ingen diskussion om vilka som behöver andrum. Det är ingen diskussion om vilka som behöver trygghet, säkerhet och möjligheten att börja sitt liv på nytt. Det är barnen på flykt. Sverige har gjort mycket och kan göra mer.

Enligt UNHCR är fler människor på flykt nu än under andra världskriget. Hälften är barn. Det krävs gemensamma ansträngningar och ett modigt politiskt ledarskap som gör allt för att förbättra situationen för barn på flykt.

Om detta borde statsministern tala i kväll. Vi behöver få våra orädda politiker tillbaka.

Elisabeth Dahlin, generalsekreterare Rädda Barnen

Länk till debattartikeln: http://www.aftonbladet.se/debatt/article23114121.ab