Fler flyktingar får inte förlora sina liv

Återigen har en fruktansvärd katastrof inträffat på Medelhavet. I söndags, ett dygn efter att en överlastad båt lämnat Libyen omkom 400 flyktingar under överfarten till Europa. Många av dem var barn. De gör sällskap med de cirka 3 500 människor som gick samma öde till mötes under förra året. Tyvärr finns i nuläget inget som talar för att antalet som riskerar sina liv kommer att minska. Och om inte vi i Europa gör något finns heller inget som talar för att inte ännu fler kommer att förlora sina liv i vågorna. Faktum är att medan tusentals människor flyr inbördeskrig, svält, förtryck och umbäranden, så ägnar sig såväl EU som EU:s medlemsländer åt att titta på. Eller att sätta upp nya hinder.

Det är oacceptabelt och inte i linje med EU:s grundläggande värderingar att vi tillåter flyende kvinnor, män och barn att dö på Medelhavet. Redan innan de når fram till Medelhavet kantas flyktingarnas vägar av stora risker.

En 17­-årig eritreansk pojke som precis tagit sig till Sicilien berättade om sin svåra resa för Rädda Barnens personal på plats: ”Vi bodde utanför Tripoli i fyra månader i en sardinfabrik. Vi var mer än 1000 personer. Vi fick mat en gång om dagen, i övrigt kunde vi inte göra någonting. Om man pratade med någon blev vi slagna. Allt handlade om att dem skulle få pengar av oss. De tvingade en att ringa hem och säga att man var döende.”

Fler flyktingar måste kunna komma ut ur Syrien eller lämna konflikter och motsättningar i Afrika, via säkra vägar. I dagsläget är de hänvisade till att stiga ner i flyktingsmugglarnas överlastade båtar. Om de överlever överfarten återstår en oviss framtid i Europa ofta under stora umbäranden. Det är dags att vi inom EU visar att vi är en gemenskap. EU bör öppna gränspassagerna och återuppta räddningsaktionerna i Medelhavet. Genom att öppna de gränspassager som är mest ansatta av människosmugglare och stå för ett organiserat mottagande som tillåter människor att komma på säkra vägar, kan vi undvika nya katastrofer. Det är dags att medlemsstaterna börjar leva upp till principerna om solidaritet och ansvarsfördelning och utvecklar ett hållbart fördelningssystem inom EU av dem som söker skydd.

EU:s organisation Frontex har uppdraget att koordinera och utveckla den yttre gränskontrollen men har i sitt nya direktiv fråntagits uppgiften att bedriva sjöräddning. Under 2014 dog över 3000 personer trots att EU genom sin operation Mare Nostrum räddade över 160 000 personer från att drunkna. Det är absolut nödvändigt att EU förstärker sök­ och räddningsoperationerna i Medelhavet för att hindra att migranter och flyktingar omkommer när de korsar havet och att Italien inte lämnas ensamt att hantera situationen. Förutom att driva på inom EU för att hitta gemensamma lösningar i Europa, har Sverige också ett eget ansvar. Tyvärr är flera av de politiska partierna upptagna med att diskutera åtgärder som snarare försvårar än underlättar migrationen. Än mindre diskuteras den rådande flyktingsituationen i världen. Medan 51 miljoner människor är på flykt har svensk debatt fastnat i Sverigedemokraternas beskrivning av den ”belastning” som två promille av flyktingarna orsakar oss.

Vi inom Rädda Barnen menar att Sverige måste återupptäcka och restaurera den svenska traditionen att solidariskt hjälpa människor i nöd. Det är mycket vi kan göra oberoende av hur snabbt övriga europeiska länder vill agera. EU:s regler ger medlemsstaterna rätt att bevilja humanitära visum. Enligt EUs viseringskodex får en medlemsstat undantagsvis göra avsteg från de krav som uppställs och pröva en ansökan som inte uppfyller de formella kraven bland annat med hänvisning till humanitära skäl. Det är svårt att tänka sig en flyktingsituation som bättre än den nuvarande uppfyller kraven på humanitära skäl.

Även systemet med flyktingkvoter kan användas. Genom det så kallade kvotflyktingsystemet kan Sverige hjälpa personer som tillhör de mest utsatta att komma ut ur flyktingläger och undvika farliga transporter. En ökning till minst det dubbla jämfört med idag (1900 personer) vore ett minimum.

Rädda Barnen arbetar utmed hela den väg som flyktingarna kommer. Vi finns inne i till exempel Syrien och i Syriens grannländer liksom i de flesta länder i norra Afrika och på Afrikas horn. Flyktingarna möter oss såväl på Lampedusa, som i övriga Italien liksom i de flesta kommuner i Sverige. Vi är medvetna om att ett ökat flyktingmottagande ställer krav på det svenska samhället. Många frivilliga organisationer bedriver redan idag omfattande verksamhet och vi är övertygade om att många enskilda och frivilliga organisationer är beredda att öka sina insatser. Men då behövs ett partnerskap. Vi kan inte vänta på nästa nyhet om ytterligare kapsejsade båtar där desperata människor mist sina liv.

Sverige måste vara en tydligare röst i EU för en mer mänsklig flyktingpolitik, där fler länder tar ansvar för den allvarliga flyktingsituationen i världen. Vi måste bygga europeiska allianser och ta gemensamt ansvar för människor på flykt så att vi kan titta kommande generationer i ögonen och säga att vi gjorde vad vi kunde.

ELISABETH DAHLIN generalsekreterare Rädda Barnen

Publicerad i Svenska Dagbladet Brännpunkt 16 april 2015