Kommentar avseende isolering/avskiljning av barn på institution

Den 13 juni rapporterar Ekot om att isolering av barn i samband med placering på statliga ungdomshem (SIS). Under 2015 användes tvångsåtgärden, isolering av barn vid 787 tillfällen och allt yngre barn drabbas. Rädda Barnen var remissinstans till förslaget "Barns och ungas rätt vid tvångsvård. Förslag till ny LVU" (SOU 2015:71).

Utredaren lämnade flera kloka förslag, som handlar om att stärka barnrättsperspektivet, rätten till information, delaktighet och att tydliggöra vilka krav som ska gälla för vården. När det gäller frågan om avskiljning av barn som är placerade på institution, ansåg dock Rädda Barnen att utredarens förslag var otillräckliga.

Rädda Barnen avstyrkte utredningens förslag mot bakgrund av att befogenheten att hålla någon isolerad inte är förenligt med Barnkonventionen och därmed inte heller förenligt med att barnkonventionen ska bli lag i Sverige. Rädda Barnen anser att ett förbud mot avskiljning krävs för att på allvar kunna tillgodose barnets rättigheter. Ett förbud är nödvändigt för att behovet av nya metoder och arbetssätt ska kunna tillgodoses i praktiken.

FNs Barnrättskommitté granskar hur Sverige lever upp till Barnkonventionen. Kommittén har vid flera tillfällen rekommenderat Sverige att se över frågan om tvångs- och våldsanvändning vid ingripanden mot barn. Kommittén är oroad över att det saknas en obligatorisk konsekvensanalys med utgångspunkt i barnets rättigheter vid alla åtgärder som rör barn och att relevanta yrkesgrupper saknar tillräcklig utbildning i bedömning av barnets bästa.

Rätt förutsättningar behöver finnas för att kunna garantera att den vårdform som beviljas har beredskap som klarar att hantera och möta barnets särskilda behov. Barn och unga med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, psykisk sjukdom eller begåvningshandikapp, löper högre risk att utsättas för våldsamma ingripanden av ordningsmakten. Detsamma gäller även barn och unga som är svårt traumatiserade och/eller som redan tidigare har ett mycket svagt förtroende för ordningsmakten utifrån sina tidigare erfarenheter i livet. Detta är barn och unga som är i behov av ett särskilt hänsynsfullt bemötande och omhändertagande men som här alltså istället utgör en riskgrupp för att utsättas för en våldsam hantering från samhällets sida.

Mot bakgrund av detta är det alltså förenat med risker när dessa barn behöver underordna sig tvångsåtgärder och risken är att vården blir kontraproduktiv. Rädda Barnen anser att vårdalternativ för barn i behov av en placering utanför det egna hemmet, omgående måste anpassas och utvecklas för att kunna möta behovet hos dessa riskgrupper av barn.