Rädda Barnen kommenterar statsbudget 2023

Rädda Barnen välkomnar ambitioner för att alla barn ska få tillgång till en meningsfull fritid, satsningar på arbete mot hedersrelaterat våld och förtryck, förlängning av tillfälligt bostadsbidrag till barnfamiljer och anslag för större likvärdighet i skolan.

För de statliga anslag kommunerna får från statens budget, vill vi se att de prioriterar barn i allra störst utsatthet. Vi ser att kriminalitet skadar hela samhället och i synnerhet barn i utsatthet, och vi är därför mycket angelägna om satsningar för att förebygga och minska kriminalitet. Men vi beklagar att satsningar på tidiga insatser alltför ofta motiveras utifrån brottsförebyggande ambitioner, snarare än alla barns rätt till goda uppväxtvillkor.

Rädda Barnen oroas över att regeringen sänker ambitionerna för biståndet med tanke på hur situationen i världen ser ut. Vi ser fler överlappande globala kriser, konsekvenser av pandemin har lett till att fler människor lever i fattigdom, färre barn går i skolan och fler barn arbetar. Vi befinner oss också mitt i en global hungerkris där barnfattigdomen ökar och miljoner barn inte får tillräckligt med mat att äta.

Neddragningarna på biståndet i årets budget är inte så stora, men åtagandet om att en hundradel av vår gemensamma inkomst ska gå till bistånd har nu övergetts, och vi oroas över de långsiktiga konsekvenser det får. Klimatkrisens konsekvenser gör att rika länder behöver öka, inte minska ambitionen. En fokusering på närområdet i kombination med minskade anslag, riskerar att drabba utsatta barn i länder, där Sverige gör stor och viktig skillnad idag. Vi är också oroade över att biståndseffektiviteten undermineras när mål från andra politikerområden, som att motverka irreguljär migration och öka återvändandet, lyfts in i biståndspolitiken.

Vi vill återigen påminna om checklistan[1]där vi uppmanar regering och riksdag att beakta barn och familjers egna förslag, kunskap och evidens, samt förslags förenlighet med mänskliga rättigheter. Vad gäller barns rättigheter gläds vi åt att anslagen på barnrättspolitikens utgiftsområde inte minskat. Vår oro gällande Tidöavtalets negativa inverkan på barns rättigheter kvarstår dock.[2]