Rädda Barnen svarar på remiss om kamerabevakning i offentlig verksamhet

Rädda Barnen har svarat på remiss av betänkandet SOU 2024:27 Kamerabevakning i offentlig verksamhet. Betänkandet föreslår vissa förändringar för att underlätta kamerabevakning för kommuner, regioner och andra myndigheter som utför uppgifter av allmänt intresse. Exempelvis ska tillståndsplikten tas bort för dessa aktörer. En annan del är förändringar när det gäller intresseavvägningen vid kamerabevakning för att förebygga brott och upprätthålla allmän ordning och säkerhet.

Rädda Barnens främsta kommentar på de föreslagna åtgärderna är att barnrättsperspektivet behöver tydliggöras mer än vad som görs i betänkandet. Rädda Barnen noterar att utredningen har haft ett visst barnrättsperspektiv, där relevanta delar av barnkonventionen redogörs för samt att barns särskilda skyddsställning lyfts fram i konsekvensbedömningen. Dock saknas fördjupade delar kring bedömningar av barnets bästa samt barns möjligheter att få lägga fram sina åsikter.

Kamerabevakning är ett integritetsintrång i människors privatliv och ska inte ske lättvindigt. När reglerna nu lättas för när det får användas, får det inte ske på bekostnad av barns rättigheter. Barn vistas i många offentliga miljöer och kommer därför att påverkas av en utökad kamerabevakning. Därmed borde barn, i enlighet med artikel 12 i barnkonventionen, ha fått ge uttryck för sina åsikter i samband med utredningens arbete och framtagande av förslag. Detta har inte skett och det beklagar Rädda Barnen. Denna utredning är inte ensam om att inte säkerställa denna grundläggande rättighet för barn. Rädda Barnen anser därför att regeringen måste bli tydligare i sina direktiv till utredningar som rör frågor som på något sätt påverkar barn, att barn måste få komma till tals under utredningens gång.

Rädda Barnen anser också att regelverket på många sätt behöver förtydligas med att det måste göras en prövning av barnets bästa och att barnets bästa vägs mot andra intressen, innan beslut om kamerabevakning tas. Detta måste vara en tydlig del i den proportionalitetsbedömning som ska göras.

Slutligen vill Rädda Barnen påpeka att i och med att reglerna för kamerabevakning i brottsbekämpande syfte förändras, kan det leda till att behovet av säkerhetszoner inte blir lika stort. När olika åtgärder ska vidtas för att bekämpa brott, ska den minst integritetskränkande åtgärden väljas. Kamerabevakning är mindre integritetskränkande än kroppsvisitering, som får utföras i en säkerhetszon och bör därför kunna användas i stället för detta. Vi hoppas att polisen tar detta i beaktande i sitt fortsatta arbete mot gängkriminaliteten.